Sjuk och arbetsför?

Sjukförsäkringar är ett svårt kapitel. Det handlar om individer som är mer eller mindre sjuka och därför ska få någon form av kompensation för förlorad arbetsinkomst. Det räcker således inte med att var sjuk. Det måste också innebära att förmåga till arbete sänks på regelbunden basis på grund av sjukdomen. I Sverige har vi valt att ha systemet med ett offentligt finansierat relativt generöst sjukförsäkring. Att utforma det med alla gränsdragningar och individuella olikheter är otroligt svårt.


Under denna vecka pågår en het debatt om sjukförsäkringar. Alliansen får mycket stryk från många håll. DN:s ledare "Rätt tänkt kan bli fel" menar att regeringen gör rätt i att förändra den tidigare alltför slapphänta utformningen, men att den nuvarande behöver en större flexibilitet. Att grunden bör vara "Alla som kan arbeta ska arbeta" har numera blivit politiskt accepterat, även socialdemokraternas talesperson Veronica Palm uttrycker det i radiodebatt.

I det gamla systemet för att ta beslut gällande individers ansökan om sjukförsäkring fanns en politiskt tillsatt sjukförsäkringsnämnd. Jag var med i en sådan under ett drygt år och fick viss vetskap om hur svårt det kan vara att avgöra hur en persons arbetsförmåga ska bedömmas. Som nämnd var helt utlämnade till de medicinska utlåtanden som givits i fallet. Både från den medicinskt behandlade läkaren och förskäkringsläkare eller undersökning. För den som är sjuk är det därför otroligt viktigt att ens läkare kan formulera sjukintyg utifrån hur arbetsförmågan är påverkad.

Sjukförsäkringen ska utformas så att det dels ger de med minskad arbetsförmåga rätt till ersättning och samtidigt uppmanar individer som kan arbeta i någon grad att göra det. Denna problematik kommer att fortsätta vara ett svårt dilemma för vilken regering som helst.